Tentaveckan och dess frukter.

Denna senaste veckan (tisdag-tisdag), har varit tentavecka. Jag har suttit hemma och kliat mig i huvudet över det eventuella sambandet mellan demokrati och utveckling, och vad politiska identiteter har för inverkan på politiken i utvecklingsländer. Allt börjar väldigt ambitiöst.

Jag flyttar sänglampan, datorn, kursböcker och diverse föreläsningsanteckningar till matbordet (jag har inget skrivbord). Självklart kommer även glasögonen fram (tidigare inbillade jag mig att jag fokuserade lättare med dem på mig och jag försöker lura mig själv att det verkligen är så). "Nu jäklar ska här skrivas en tenta som spränger skallen av den stackaren som måste rätta och bedöma detta mästerverk." Ungefär så startar ambitionen. Med betoning på ungefär.

Men sedan blir det ju så otroligt tråkigt, inte för att det inte är intressant utan därför att det är ett måste. Och detta är vad som följer (jag är rätt så säker på att jag gjorde det där diagrammet när jag egentligen borde ha skrivit på en annan tenta):

Denna vecka har jag inte ritat diagram, jag har istället plockat fram min goda vän symaskinen (ursprungligen var det tänkt som en belöning när tentan var färdigskriven men ibland lyder jag inte mig själv). Så veckan resulterade i en tenta av (förhoppningsvis) acceptabel kvalité och två klänningar och ett par shorts. Och det hade blivit fler klänningar om jag inte saknat lite material för mina andra idéer. 

Nu är tentan i alla fall inlämnad och det är bara att vänta de tre veckorna det brukar ta på att domen ska falla. 

Jag anar ugglor i mossen.

Jag tycker om ugglor. De har en fantastiskt skön atmosfär om sig och ett underbart uttryck. Allt som har ögon har en själ i min värld och kanske är det just ugglornas stora ögon som jag gillar, de måste ju ha en otroligt stor själ för att matcha dessa ögon.
Jag har haft varma känslor för ugglor mycket, mycket länge.

Vid någon "lär känna varandra grupp-aktivitet" vid en kursstart gjordes ett litet personlighetstest. 'Vem är du i gruppen?' Man kunde bli olika fåglar beroende på personlighetstyp. Typisk gruppdynamikövning. Jag blev Ugglan. Det kändes fint.

Självklart finns det ugglor i mitt hem. Men kanske inte så många som man skulle kunna tro. Jag vill inte löpa risken att bli "the crazy owl lady" så jag försöker hålla mig på mattan. Låt mig i alla fall presentera mina kära vänner.

Först har vi Ture Björk som sitter i en björkskog i mitt vardagsrum och stirrar på sin älskade Hedvig dag ut och dag in. 

Och här har vi då Hedvig. Hon sitter i sin tall bland stjärnorna och stirrar (kärleksfullt?) tillbaka.

I mitt badrum bor den här lilla rosa-röda pärlugglan och håller koll på saker och ting. 

Och sist, och faktiskt allra minst, har vi Ipren-Ugglan på mitt nattduksbord. Hon är en fin liten pillerburk. I Ipren-ugglan brukar jag, som namnet antyder, ha värktabletter. Hon sköter sitt jobb som pillerbärare exemplariskt.

Det finns mer ugglor i mitt hem. Några bor i mitt smyckeskrin, några i min garderob och några i min skolväska. Men de kan jag presentera någon annan dag. Var sak har sin tid.