Buss- och hissdiss.

Idag när jag kom hem från skolan så stod jag som vanligt och väntade på hissen. Den kom, plingade högt och släppte in mig. I fjärran på väg från tvättstugan såg jag en kille komma gående och jag tänkte vara snäll och låta honom åka med mig, eftersom hissen ändå var på plats. Jag tryckte därför på dörrknappen när dörrarna verkade vilja stänga sig och killen var rätt så nära. Men vad gör människan? Han går till hissen mitt emot och ställer sig där och väntar. Där stod jag i hissen med dörrarna öppna onödigt länge och kände mig dissad. Jag hade ju försökt vara lite extra snäll när han kom med grejer från tvättstugan och allt. Men nej. Han vill inte åka med mig. 

Liknande förnärmade känslor kan jag få när jag åker buss. När man sätter sig på bussen och det finns helt lediga platser så förstår jag helt och fullt att man sätter sig på sin egna plats, det är helt i sin ordning. Något jag dock tycker är oartigt (av någon konstig anledning) är när någon har satt sig bredvid en för det har varit fullt överallt och sedan när det blir en tvåa ledig i närheten snabbt som ögat flyttar dit. Jag kan inte annat än undra om det nu var så farligt att sitta bredvid mig så att det skulle motivera denna snabba flykt. Ser jag läskig ut? Luktar jag illa? 

Om någon har sin kompis på en annan plats och de flyttar när det blir ledigt där, det är i sin ordning. Att folk hellre sitter bredvid sin kompis än bredvid mig, det respekterar jag helt och fullt. Men att de flyttar bara för att slippa sitta bredvid mig (vilket är min syn på det hela) det tycker jag är oartigt, och då spelar det ingen roll att även jag tycker att det är skönt med lite space runt omkring mig. Ju fortare de flyttar desto mer förnärmad blir jag. 
Av dessa anledningar flyttar jag mig aldrig under buss- eller tunnelbanefärder, såvida jag inte har någon kompis på en annan plats i fordonet eller att sitsgrannen rent ut sagt trakasserar mig. Jag vill ju inte vara oartig eller förolämpa någon. 
Det var ett litet smakprov på hur min hjärna fungerar.