Tant Beige, tant Röd och tant Gredelin.

Har ni någonsin stött på dessa damer ute på stan? Det har jag. Beige, röd och lila verkar vara färger som vissa tanter helt enkelt får pippi på. Det är samma färg från topp till tå. Enligt min erfarenhet brukar de se ut såhär:

Tant Beige har foträta skor beige-gråa skor, vanligen av märken som Ecco eller Sköna Marie. Till det bär hon ett par beiga byxor med pressveck. Tröja är svårt att svara på då man sällan ser tant Beige utan sin trenchcoat-aktiga beiga kappa. Vid kyligt väder tillkommer en basker som är beige eller har någon annan liknande ljus och neutral färg, som exempelvis vit eller ljusgrå. Håret är självklart permanentat. 

Tant Röd är vanligtvis lite yngre än tant Beige och har oftast en poppigare stil (poppigare som min mor skulle använda ordet. Icke att förväxla med musikstilen.). Tant Röd kan i princip ses med vilka kläder som helst bara de är röda, men de har oftast en lite ungdomligare touch. Håret är gärna kort och spretigt och ett par röda glasögon fulländar looken. 

Tant Gredelin har en mer bohemisk stil. Det är Gudrun Sjödén för hela slanten! Randigt, lager på lager, linne och olika nyanser av lila är tant Gredelins melodi. Till det en "kulturtants"-page. 

Förutom att tant Beige kan vara just lite väl beige så tycker jag om dessa damer. De har sin favoritfärg och så går de all-in. Det är hedervärt! Dock frågar jag mig varför just beige, röd och lila. Var är alla tant Grön? och tant Blå? tant Gul? 

På jobbet.

På mitt jobb finns en massa utrymme att göra andra saker än just att jobba. Man skulle kunna säga att även dessa saker är att jobba på mitt jobb. Jag är kvinna och kan således både hålla koll på saker och ting och roa mig själv, samtidigt. 

Idag har jag roat mig med att rita. Det är något av en favoritsysselsättning då avbrotten med faktiskt arbete inte stör denna lilla hobby. Här är några av förmiddagens skapelser. Jag känner att alla dessa tre får det att värka lite i hjärteroten. Jag vill ta hand om dem och krama om dem riktigt, riktigt hårt. 

En liten filur.

En extremt nördig uggla.

Ett lyckligt lejon. 

Statsvetenskap för barn. (1)

Idag när jag var på föreläsning så började jag som vanligt klottra en massa på mina anteckningar, och jag försökte illustrera det som vi talade om. Jag fick den fina idén att jag skulle ta och göra en statsvetenskaplig pekbok för barn. Jag blev mycket pepp och hann knappt hem innan jag hade börjat måla. Här kommer några smakprov.

Det kommer fler i framtiden. Lita på det!

Jag kan måla fast jag är vänsterhänt.

Jag skulle vilja ha en ritplatta till min dator. Jag tror att en sådan skulle kunna roa mig otroligt och hålla mig sysselsatt dag som natt. Tur kanske att jag inte äger någon just nu, det skulle kunna påverka mina studier mycket negativt. Men hur som helst, snart är studietiden över, och då vill jag sitta och rita på min lilla dator dagarna i ända. Oj, så skoj det vore! Det är så svårt att måla på datorn utan en sådan. Särskilt när man är vänsterhänt. "Vad skulle det spela för roll?" tänker ni högerhänta som aldrig ägnat en tanke på alla grejer överallt som är anpassade för vad som är naturligt för er. Ett exempel kommer här: kortavläsaren på tunnelbanan. Jag, som vänsterhänt, måste plocka fram mitt lilla accesskort och sedan flytta över det från den vänstra handen till den högra för att med mycket sämre precision styra det över kortavläsaren och få fram den gröna lampan och pipet som krävs för att få komma in. 

Hur som helst, när jag var liten och min familj skaffade vår första dator så ställdes den upp enligt högerhänt standard, med musen på höger sida. Och jag som enda vänsterhänting i familjen lärde mig använda datorn så, och gör det fortfarande om jag sitter vid en dator där det finns en mus att tillgå. För i ärlighetens namn, hur många byter sida på musen varje gång de sätter sig vid datorn? Och hur många gör det när de är åtta år och för första gången använder en dator? Nej, man anpassar sig till vad som finns. Som när jag gick i fyran och vi skulle få lära oss spela gitarr på musiken. Jag tog en gitarr och satte den i knät på ett sätt jag fann naturligt för mig (= i lärarens ögon upp och ned). Han informerade mig om felaktigheten i detta och att det tyvärr inte fanns några vänstersträngade gitarrer. Jag fick spela (enligt min åsikt) bakvänt. När jag blev äldre och fortsatte spela gitarr spelade jag som en högerhänt, jag hade vant mig vid det och det kändes naturligt för mig. Nuförtiden brukar jag underhålla mig själv med att tänka på hur bra jag säkerligen skulle varit på gitarr om jag bara fått lära mig spela som den västerhänta lilla flickan jag var. Och är. 

Nåväl. De bärbara datorerna kom i alla fall tillslut in i mitt liv men eftersom jag var van att styra datorn med höger hand blev det den som kontrollerade musplattan. Vänsterhanden fanns till för att klicka med. Och här har vi problemet när vi kommer till mig som vänsterhänt och min lilla hobby av att rita. Jag klickar ju med vänsterhanden så då kan jag inte måla med den! Jag måste forma bilder med högerhanden och alla ni högerhänta som försökt att måla med väster hand vet ju hur det brukar se ut!

Förra veckan satt jag och hade lite tråkigt och tittade på Hellenius Hörna. För att roa mig målade jag av hans gäst och jag måste erkänna att jag är rätt så stolt över hur jag fick till det. Här har vi han, gästen. 

Och för er som saknar fantasi (eller ögon?) kan jag säga att det är Fredrik Reinfledt. Inte illa för en vänsterhänt madame, eller hur. 

Tentaveckan och dess frukter.

Denna senaste veckan (tisdag-tisdag), har varit tentavecka. Jag har suttit hemma och kliat mig i huvudet över det eventuella sambandet mellan demokrati och utveckling, och vad politiska identiteter har för inverkan på politiken i utvecklingsländer. Allt börjar väldigt ambitiöst.

Jag flyttar sänglampan, datorn, kursböcker och diverse föreläsningsanteckningar till matbordet (jag har inget skrivbord). Självklart kommer även glasögonen fram (tidigare inbillade jag mig att jag fokuserade lättare med dem på mig och jag försöker lura mig själv att det verkligen är så). "Nu jäklar ska här skrivas en tenta som spränger skallen av den stackaren som måste rätta och bedöma detta mästerverk." Ungefär så startar ambitionen. Med betoning på ungefär.

Men sedan blir det ju så otroligt tråkigt, inte för att det inte är intressant utan därför att det är ett måste. Och detta är vad som följer (jag är rätt så säker på att jag gjorde det där diagrammet när jag egentligen borde ha skrivit på en annan tenta):

Denna vecka har jag inte ritat diagram, jag har istället plockat fram min goda vän symaskinen (ursprungligen var det tänkt som en belöning när tentan var färdigskriven men ibland lyder jag inte mig själv). Så veckan resulterade i en tenta av (förhoppningsvis) acceptabel kvalité och två klänningar och ett par shorts. Och det hade blivit fler klänningar om jag inte saknat lite material för mina andra idéer. 

Nu är tentan i alla fall inlämnad och det är bara att vänta de tre veckorna det brukar ta på att domen ska falla. 

Jag anar ugglor i mossen.

Jag tycker om ugglor. De har en fantastiskt skön atmosfär om sig och ett underbart uttryck. Allt som har ögon har en själ i min värld och kanske är det just ugglornas stora ögon som jag gillar, de måste ju ha en otroligt stor själ för att matcha dessa ögon.
Jag har haft varma känslor för ugglor mycket, mycket länge.

Vid någon "lär känna varandra grupp-aktivitet" vid en kursstart gjordes ett litet personlighetstest. 'Vem är du i gruppen?' Man kunde bli olika fåglar beroende på personlighetstyp. Typisk gruppdynamikövning. Jag blev Ugglan. Det kändes fint.

Självklart finns det ugglor i mitt hem. Men kanske inte så många som man skulle kunna tro. Jag vill inte löpa risken att bli "the crazy owl lady" så jag försöker hålla mig på mattan. Låt mig i alla fall presentera mina kära vänner.

Först har vi Ture Björk som sitter i en björkskog i mitt vardagsrum och stirrar på sin älskade Hedvig dag ut och dag in. 

Och här har vi då Hedvig. Hon sitter i sin tall bland stjärnorna och stirrar (kärleksfullt?) tillbaka.

I mitt badrum bor den här lilla rosa-röda pärlugglan och håller koll på saker och ting. 

Och sist, och faktiskt allra minst, har vi Ipren-Ugglan på mitt nattduksbord. Hon är en fin liten pillerburk. I Ipren-ugglan brukar jag, som namnet antyder, ha värktabletter. Hon sköter sitt jobb som pillerbärare exemplariskt.

Det finns mer ugglor i mitt hem. Några bor i mitt smyckeskrin, några i min garderob och några i min skolväska. Men de kan jag presentera någon annan dag. Var sak har sin tid.